Fy fan vilken dag

Orkar inte. Gick i skolan idaaag, precis som vanligt. Hade 2½ till ingenting innan sista lektionen började vid fyra. Tog bussen hem till Sara och spelade Wii med henne och Lobban, det var skojsigt. Skulle sedan till sista lektionen då rå men så fick jag inte för dessa två idioter som tog min jacka och mina skor och låste in sig i ett rum. Otroligtvis lyckades jag hinna med bussen. Lagom stressad vid fem åkte jag till stallet och hittar hästen på gången med en hovslagare som snart var klar.
Hästen var otroligt öm i fossingarna så jag tvingades ut på en ritt med för lite kläder. Hej ingen känsel i ben, ansikte, fötter och händer! Nu sitter jag här hemma, just dränkt mig i 40 graders vatten, varm men helt utan energi, ögonen svider!!!! Men jag får inte somna, har prov i naturkunskap i morgon. Måste plugga plugga plugga.
Sen så blev det ett litet missförstånd mellan mig och en annan, gjorde mig lite ledsen :( så nu känner jag mig bara trött och eländig. Hard work-woork!
Svenskan!!
Shopping


Härlig måndag
När vi kom hem färgade Sara och Lobban mitt hår, blev mycket nöjd faktiskt. Lite råpanik i början kanske, men sen så fann jag det riktigt snyggt. Resten av kvällen var jag i stallet och pussade på hästen. Och nu under halva natten har jag försökt plugga och snackat med lite roliga människor. En ganska härlig måndag :)

Sömnlös

Söndagen
Jobbigt värre

Jag har tappat motivationen för allt. Vill inte bry mig om något eller någon, men jag försöker. Jag vill inte rida först och främst, hur vrickad är inte jag då? Det är hästarna som har drivit mig framåt, men nu när jag inte bryr mig känns det hopplöst. Jag tror jag är ledsen för att vi bytt stall. Jag trivs och är på topp men jag är inte öppen för förändringar, och jag bröt ett löfte till mig själv. Jag är besviken på mig själv.
Skolan kan vi ju bara strunta i, för senaste gången jag pluggade kan jag knappt minnas, jag ligger efter som satan. Jag har massor med arbeten som ligger i en hög och väntar på att bli skrivna. Men det går inte. Jag kan inte. Naturkunskaps boken ligger bredvid mig, kollar på mig med sina fula bokstäver. För två och en halvtimme sedan bar jag upp den och la den där. Sedan dess är den orörd. Jag kan inte ens öppna den, desto mindre läsa iden och försöka lära mig om hur vi blev människor.
Kameran har jag inte rört på länge, men det konstiga är att nu när jag är som mest nergrävd i skiten vill jag börja arbeta med bilder igen. Ta kort ur mitt perspektiv och redigera dem för att hitta den rätta känslan.
I am a mess, jag får inget gjort, jag har känslan av att gå baklänges hela tiden och folk förväntar sig att man ska le dygnet runt, vara öppen och glad, ha allt i ordning och fatta alla rätt beslut. Det funkar inte så.
